Uppdejt

Livet är spännande och kurserna bra. Aura har befriat sig från istäcket och det våras i snart sagt varenda knut.
Jag stickar vidare på Swallowtailen och drömmer om sommaren dom stunder jag har tid.

Ansa och samvetet (1954?)

I Ansa och samvetet av Solveig von Schoultz får man följa den lilla flickan Ansa från tidig barndom till början av tonåren. Hon växer upp, som yngsta barnet, i ett mycket religiöst hem och boken behandlar hennes känslor och tankar kring världen, Gud och samvetet. Ansas förhållande till sin omvärld är väldigt levande, allt verkar ha en själ. Inte bara träden och måsarna, utan också fransarna på bordsduken i salen och galoscherna och kapporna i skolans korridorer.

Man kan läsa boken och komma ihåg lite av hur det faktiskt var att vara liten och så kan det vara bra att läsa den och komma ihåg att barn förstår precis allt, bara att dom gör det på sitt egna vis. Och det behöver inte ha så mycket att göra med vuxenvärldens förståelse.

Män kan inte våldtas (1975)

Män kan inte våldtas är skriven av Märta Tikkanen och handlar om Tova Randers, som på sin 40-årsdag blir utsatt för en våldtäkt och besluter sig för att hämnas.
Läsaren får följa Tovas tankar kring det skedda och bakåt i tiden genom Tovas relationer till andra män.

Den allvarsamma leken (1912)

Oj oj. Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg är en väldigt väldigt väldigt bra bok. En läsvärd klassiker. Handlar om kärleken mellan Arvid Stjärnblom och Lydia Stille. Det är svårt att säga något desto mera.
Det är en så väldigt väl vävd bok, frågor som ställs i slutet får sina svar i början och sådant tycker jag är väldigt fint.

(Där finns en bit där Arvid sitter hemma hos sin döende far och diskuterar helvetet med en präst. Prästen pratar om en kvinna som på sin dödsbädd har så väldigt dåligt samvete för att hon tänkt på att förgifta sin make. Prästen för fram åsikten att helvetet är till för de levande, men inte för de döda och att hotet om helvetet i de flesta fall inte är det som är avgörande för de moraliska val folk gör. Så vad är det då som styr oss mellan rätt och fel?)

Natten är ännu ung (1975)

Natten är ännu ung, skriven av Lars Sund handlar om en vilsen pojke i de övre tonåren som är bosatt i Jakobstad och som inte riktigt hittar sig själv eller någon riktning eller någon förankring i livet. Språket i boken är ungdomsspråk, som det lät i Jakobstad på 1970-talet och därför kan det vara lite svårt att hänga med i det.

Katrina (1936)

Katrina, som är en roman skriven av den finlandssvenska författarinnan Sally Salminen handlar om den unga österbottniskan Katrina som gifter sig med en åländsk sjöman och flyttar till hans hemby på Åland. Det är en berättelse om kärlek, om utanförskap, om "...livets underliga vägar och människors stora rangskillnad" och om en stark och klok kvinna.

Känsliga marior och andra lättrörda personligheter avråds från att läsa den här boken på offentliga platser, det finns många partier i boken där det finns skäl för jubel och endel partier där det finns utrymme för en liten gråtskvätt.

(ett armades avpratande jag håller på med)

Rumskompisen och vännen A. är ute på resa så nu har jag några veckor på mig att ensam husera i våra gemensamma 18 kvadratmeter. Jag vet inte om jag tycker att det är helt bekvämt. Jag är en tillsammansmänniska av stora mått.
Det blir mycket stickning och en hel del tekoppar i alla fall.
Jag stickade klart dom mörkblåa hederorna som jag har hållit på med nu hur länge som helst och jag hatar allt med dem. Dom skulle ha blivit en födelsedagspresent egentligen men jag kan inte tänka mig att ge bort något som jag inte är nöjd med, så jag ska ha dom när jag sover istället och sticka ett par andra. Kanske ett par gröna.

Lugg!

Nu är jag i min nygamla stad och lånar kursböcker och lunchar med gamla kompisar och kulturallar och skulle faktiskt vilja påstå att jag lever ganska gott.
Snart ska jag gå hem och läsa kursböcker och dricka kaffe och sticka några varv.

Igår var jag på teater som var lite sådär, men sedan satt vi till tolv på natten på ett ställe (ett riktigt ställe, ett fint ställe, ett ställe som jag inte riktigt kan beskriva) och pratade och drack och mindes och hade det mysigt. När vi vid halv tvåtiden på natten äntligen var hemma (teaterbesöket och stället ligger en timmes tågresa bort) klippte min kompis en jättefin lugg på mig. Så nu går jag och kikar på världen genom en blond gardin. Det är rätt så najs.

Och nu ska jag ta tag i stickandet igen. Och i läsandet! Hurra hurra!

Flyttfåglarne

Idag blir det dags för min nästa flytt! Nu drar jag söderut och återigen är det blandade känslor. Jag ser jättemycket fram emot kurserna jag ska gå och sällskapet jag kommer att ha. Men det är också så skönt att umgås med familjen här i mellanlandet, att ha så många människor att känna igen sina beteenden och tankemönster i. Jag älskar att se någon av min släktingar bete sig på ett sätt, använda en formulering eller röra sig på ett sätt jag också ser i mig. Resan mellan familjen och mig blir ju ändå kortare än den varit de tre senaste åren, det är något att vara glad över.

Nu flyttar jag ju också ännu lite längre bort ifrån mitt Älsk, men bara jag får ett jobb så finns det flygplansmöjligheter. Fram tills dess har man den svåra balansen mellan saknad och telefonräkningar att förhålla sig till. Och det är svårt kan jag tala om.
Vi hörs så ofta vi kan via nät och telefon och jag blir alldeles tårögd och mjuk varje gång. Och älskling, om du läser det här så såg jag en bild på dig precis här på datorn från när vi var här och hälsade på en gång! Du har jättelångt hår och jättelångt skägg på den bilden! Jag hade nästan gömt det skägget :) <3

Kvinnodagen!

Jag har haft en jättebra helg. På fredagen hade dom största syskonen syskonträff på kvällen och sedan var min storebror och jag ute på stan en sväng.
Vädret var underbart på lördagen så jag gick på en lång skön solskenspromenad.
På lördag kväll började en kvinnodagsfest, dit jag blev inbjuden av kompisen M(eh). Festdeltagarna var till stor del damer som varit aktiva inom olika kvinnogrupper på 70-talet och det var en helt fantastisk kväll. Man umgås alltför sällan i sällskap som har en annan ålder än man själv. Det var mat och vin och diskussioner om feminism idag och igår och en del om hur andan i samhället förändats sedan 70-talet. Det var underbart. Helt underbart.

Mellandagar II

Det finns inte så mycket att berätta om. Jag pysslar vidare, umgås med mina nära och kära. Sover och äter gott. Känner mig på samma gång i och ur kontakt med livet.
Försöker fixa saker som ska ordnas. Saknar älskar lever lär. Ja, så att sådant, ordlöst.

Mellandagar

Flyttad och uppackad och om en vecka ompackad och flyttad igen. Nu blir det intensiva dagar av fix och släktbesök innan jag samlar mina viktigaste garn och ägodelar i ryggsäcken och flyttar till min nygamla studieort.

Det känns helt sjukt overkligt.

(bara prata av mig lite mera)

Det är helt galet vad många kurser jag hittar som jag vill gå! Jag måste nog försöka hejda mig lite... Några dagar kvar nu så ska jag åka och det är väldigt vildsint i mitt känsloliv. Jag kan nästan inte ens titta på Älsket utan att bli alldeles fuktig i ögonen, medan jag tror att mina nygamla studier kommer att vara mera givande än dom jag sysslat med nu. Jag hoppas att den vänskap jag hittat här ska leva vidare efter att jag flyttat också och att det ska bli så bra för mig att ta vara på mina intressen som jag hoppas. Man ska inte drömma sitt liv utan leva sina drömmar, eller hur det nu var.

FO och WIP

Först ut är min Candle Flame sjal som blev klar för några dagar sedan. Stickad i tvåtrådig vit ull, ca 700meter tror jag, på rundsticka 3,5. Jättemysig att sitta och pyssla med! Jag har inte bestämt mig för om jag ska blocka den alls ännu.

Sedan alpackavantarna som förhoppningsvis snart ska vara klara. Drops alpaca, stickor nummer 2,5 och väldigt improviserat eget mönster. Det andra vanten kommer kanske att se helt annorlunda ut... Jag har aldrig stickat mönster med flera färger förut, så jag har tänkt experimenta hejvilt :)

(bara prata av mig lite)

Idag fyller Älsket år och det ska bli finmiddag för oss och tårta med en massa folk på besök på kvällen. Vi städade hela dagen igår hemma hos honom för att det skulle bli besöksvänligt :) Älsket drabbades av jätteinspiration och möblerade om lite grann så nu är det jättemycket ny plats i köket. Faktiskt riktigt fint.

Jag stickar vidare i lagom långsam takt och njuter av färgerna på mitt galna multifärgsgarn (ska försöka få hit en bild på det innan jag flyttar).

För övrigt blir jag galen på att hålla på och fixa med en massa tekniskt fix som måste fixas för att jag ska få anmäla mig till kurser och äntligen få börja planera min vår. Jag tycker som om att ha en överblick av tiden och sådär...

Beslut

Jag ska ta tag i allt på måndag. Imorgon ska jag fixa flyttfix.

En vecka kvar

Huj huj, om en vecka ska jag flytta och jag har inte fixat något alls med såntdär flyttfix som hör till. Det är en såndär konstig handlingsförlamning när man släpper allt det omedelbara och gräver ner sig i fantasivärldar och kommande stickningar och ägnar sin tid åt hejdlöst luftslottsbyggande. Men man behöver kärleken och drömmarna.

"Good times are gone forever"

Så går refrängen till en låt jag har hört rätt mycket på P3 på sistone. Jag brukar sjunga med men sjunger "garn" istället för "gone", för hur mycket roligare blir inte det ?! Det känns ju så också ibland när jag gräver i mina garnlådor och hittar något mjukt och fint till hälften bortglömt. Good times are GARN forever!

Jag är klar med Candle Flame sjalen, men har ingenstans att blocka den. Förhoppningsvis hinner jag få ut bildbevis här innan det blir dags att lämna staden och datorerna. Nu stickar jag på ett par mörkblåa Hederor som ska bli presenter i aprill. Annasr är det mest WoW.

Mellan ett och annat

Tiden just nu är väntan. Om 19 dagar kommer jag att flytta tillbaka till en stad jag trodde att jag aldrig mera skulle bo i. Jag har 19 dagar av tid att fylla med en massa fix jag inte trodde att jag skulle behöva tänka på på flera år ännu. Jag har 19 dagar av tid att spendera med mitt Älsk innan det dröjer länge länge innan vi kan ses igen.
Och det är som jag tidigare sagt oro och förväntan och glädje och en massa ledset inuti det kramdjur som jag är.

Är klar med "I varje trumslag jordens puls" (Mikael Kurkiala) och känner mig lite ny i min förståelse av mig själv och min plats i världen. Boken handlar om rädslan för djupgående skillnader i dagens samhälle, lite om hur fult det var att tala om "hedersmord" när Fadime precis hade blvit ihjälskjuten. Som jag förstår honom, kanske utgående från min egen syn på saken, så menar han att man borde kunna växla mellan att kunna se kulturella skillnader där dom finns och att se dem vi har omkring oss som människor i första hand, med samma känslor och rädslor som vi själva. Han skriver också om hur identiteten i växande grad blir något som man köper, inte något som kommer av att man hittar sig själv i sig själv. En annan sak han skrev om var hur svårt det är i nutiden att se några alternativ till den värld vi har idag. Det lär vara en del av det postmoderna tillståndet. Jag tyckte att det var en himla bra bok.

Åh livet! Jag vet inte riktigt vad man ska säga. Man ska väl sticka lite Candle Flame, låta tankarna vila. Det kommer bli en gigantisk sjal :)

Candle Flame

Det är så sjukt skönt att sitta och sticka på min Candle Flame i vit ull. Snart har första härvan gått åt och jag börjar kunna sitta med autopiloten på och sticka. Det är jätteskönt. Jag kokar en kanna te och brer några knäckesmörgåsar med färskost och så sitter jag någon timme med radion skvalande och vilar själen.

Det är så mycket som bor i mina tankar och i mitt hjärta nu. Tankar växer och tankar vissnar och det är sorg som blandas med förhoppningar och glädje och oro. Jag brukar mest känna jubel inför nya börjor, men nu är det så mycket som jag önskar att jag kunde ta med mig.

Snångsam

Boken jag läser just nu är så grymt bra("I varje trumslag jordens puls"). Boken är inte skönlitterär, det är en antropolog som skriver, om varför vi i dagens mångkulturella samhälle är så rädda för skillnader. Jag måste ofta smälta riktigt bra böcker i några dagar och det här är en såndär bok som jag nog kommer att processa länge.
Det kommer mera om alltihopa bara jag är klar med boken.

Böcker

Har börjat komma igång med läsandet igen :)

Läste "Vi är luftens drottning" av Pauline Wolf och tyckte väl efteråt att den var sådär, men den har gett en del funderingar i efterhand ändå. Det handlar om ett cirkussällskap som reser till havs, om deras historia och ofta grymma seder. Det är en mamma som berättar historien för sin dotter om hur det kom sig att sällskapet började röra sig på havet, hur det kom sig att mamman lämnade båten och varför hon inte stannade med sin dotter. Jag tyckte om språket och det att det har tagit några dagar att förstå vad det egentligen var som hände och varför. Så det är en bok jag kan rekommendera tycker jag.

Läste sedan "I muséets dolda vrår" av Kate Atkinson och den var också bra, tror att det hade varit en annan upplevelse om jag läst den på engelska, även om den funkade på svenska också. Det var en lätt bok, läste ut den samma dag som jag började och tyckte om hur hon fyllde ut tidsluckor allt eftersom. Igenkänningsfaktorn var inte så hög för min del men det fina var att se hur de olika kvinnornas liv började och vart de sedan tog vägen. Jag funderar för tillfället ganska mycket på det här med val och ansvar och ur den synvinkeln var det en väldigt givande bok.

Såndär kort appdejt

Det känns lite som att inga av mina stickningar går framåt för tillfället... Det går inte så himla bra med läsningen heller. Om fyra dagar borde jag i alla fall få börja på del sex i Wheel of Time-serien. Pust vad det gick långsamt på slutet av del fem!
Jag oroar mig ju så för alla karaktärer...

Nyårslöftena går det lite sådär upp och ner med. Jag har fastnat i WoW träsket och har väldigt roligt, men viktiga saker som nattsömn och mat blir lite lidande, liksom deras kompis friskluft.
Imorgon kommer jag förhoppningsvis att komma liite längre på stickningarna i alla fall.

Nyårslöften i mitten av januari

Jao. Jag försöker låta bli men så börjar jag ändå lova saker och i år lovar jag mig själv

- Att göra mera sådant som jag tycker om och mår bra av

- Att lyssna mera på min kropp och mina känslor

Och störst och mest och svårast

- Att bli mindre snäll och bättre på att sätta gränser.

Jag anar ett mönster i att jag varje år lovar lite liknande saker och att jag fortfarande inte är så himla bra på det. Men hörm hörm i år ska det bli annorlunda.

Såndär Salwolytlay

Det går inte alls bra med min Swallowtail. Jag har stickat fel. Morr!

Jag kanske börjar om med ett annat garn... Jag råkar ha lite turkos Teetee Elegant liggande...

Jag stickar vidare

Det blev inte mycket stickat under julen, på mellandagarna eller vid nyår. Men jag har börjat på en massa nya projekt och ser fram emot att sitta och njuta av dem så småningom.
För tillfället är mina tankar bara så väldigt flygiga :) Det blir så ibland.

I och med att min kamera har klappat ihop totalt nu så blir det ännu tunnare mellan bilderna här på bloggen, men jag ska försöka titta in med ett ord eller flera nu och då i alla fall.