Ansa och samvetet (1954?)

I Ansa och samvetet av Solveig von Schoultz får man följa den lilla flickan Ansa från tidig barndom till början av tonåren. Hon växer upp, som yngsta barnet, i ett mycket religiöst hem och boken behandlar hennes känslor och tankar kring världen, Gud och samvetet. Ansas förhållande till sin omvärld är väldigt levande, allt verkar ha en själ. Inte bara träden och måsarna, utan också fransarna på bordsduken i salen och galoscherna och kapporna i skolans korridorer.

Man kan läsa boken och komma ihåg lite av hur det faktiskt var att vara liten och så kan det vara bra att läsa den och komma ihåg att barn förstår precis allt, bara att dom gör det på sitt egna vis. Och det behöver inte ha så mycket att göra med vuxenvärldens förståelse.

Män kan inte våldtas (1975)

Män kan inte våldtas är skriven av Märta Tikkanen och handlar om Tova Randers, som på sin 40-årsdag blir utsatt för en våldtäkt och besluter sig för att hämnas.
Läsaren får följa Tovas tankar kring det skedda och bakåt i tiden genom Tovas relationer till andra män.

Den allvarsamma leken (1912)

Oj oj. Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg är en väldigt väldigt väldigt bra bok. En läsvärd klassiker. Handlar om kärleken mellan Arvid Stjärnblom och Lydia Stille. Det är svårt att säga något desto mera.
Det är en så väldigt väl vävd bok, frågor som ställs i slutet får sina svar i början och sådant tycker jag är väldigt fint.

(Där finns en bit där Arvid sitter hemma hos sin döende far och diskuterar helvetet med en präst. Prästen pratar om en kvinna som på sin dödsbädd har så väldigt dåligt samvete för att hon tänkt på att förgifta sin make. Prästen för fram åsikten att helvetet är till för de levande, men inte för de döda och att hotet om helvetet i de flesta fall inte är det som är avgörande för de moraliska val folk gör. Så vad är det då som styr oss mellan rätt och fel?)

Natten är ännu ung (1975)

Natten är ännu ung, skriven av Lars Sund handlar om en vilsen pojke i de övre tonåren som är bosatt i Jakobstad och som inte riktigt hittar sig själv eller någon riktning eller någon förankring i livet. Språket i boken är ungdomsspråk, som det lät i Jakobstad på 1970-talet och därför kan det vara lite svårt att hänga med i det.

Katrina (1936)

Katrina, som är en roman skriven av den finlandssvenska författarinnan Sally Salminen handlar om den unga österbottniskan Katrina som gifter sig med en åländsk sjöman och flyttar till hans hemby på Åland. Det är en berättelse om kärlek, om utanförskap, om "...livets underliga vägar och människors stora rangskillnad" och om en stark och klok kvinna.

Känsliga marior och andra lättrörda personligheter avråds från att läsa den här boken på offentliga platser, det finns många partier i boken där det finns skäl för jubel och endel partier där det finns utrymme för en liten gråtskvätt.

(ett armades avpratande jag håller på med)

Rumskompisen och vännen A. är ute på resa så nu har jag några veckor på mig att ensam husera i våra gemensamma 18 kvadratmeter. Jag vet inte om jag tycker att det är helt bekvämt. Jag är en tillsammansmänniska av stora mått.
Det blir mycket stickning och en hel del tekoppar i alla fall.
Jag stickade klart dom mörkblåa hederorna som jag har hållit på med nu hur länge som helst och jag hatar allt med dem. Dom skulle ha blivit en födelsedagspresent egentligen men jag kan inte tänka mig att ge bort något som jag inte är nöjd med, så jag ska ha dom när jag sover istället och sticka ett par andra. Kanske ett par gröna.

Lugg!

Nu är jag i min nygamla stad och lånar kursböcker och lunchar med gamla kompisar och kulturallar och skulle faktiskt vilja påstå att jag lever ganska gott.
Snart ska jag gå hem och läsa kursböcker och dricka kaffe och sticka några varv.

Igår var jag på teater som var lite sådär, men sedan satt vi till tolv på natten på ett ställe (ett riktigt ställe, ett fint ställe, ett ställe som jag inte riktigt kan beskriva) och pratade och drack och mindes och hade det mysigt. När vi vid halv tvåtiden på natten äntligen var hemma (teaterbesöket och stället ligger en timmes tågresa bort) klippte min kompis en jättefin lugg på mig. Så nu går jag och kikar på världen genom en blond gardin. Det är rätt så najs.

Och nu ska jag ta tag i stickandet igen. Och i läsandet! Hurra hurra!

Flyttfåglarne

Idag blir det dags för min nästa flytt! Nu drar jag söderut och återigen är det blandade känslor. Jag ser jättemycket fram emot kurserna jag ska gå och sällskapet jag kommer att ha. Men det är också så skönt att umgås med familjen här i mellanlandet, att ha så många människor att känna igen sina beteenden och tankemönster i. Jag älskar att se någon av min släktingar bete sig på ett sätt, använda en formulering eller röra sig på ett sätt jag också ser i mig. Resan mellan familjen och mig blir ju ändå kortare än den varit de tre senaste åren, det är något att vara glad över.

Nu flyttar jag ju också ännu lite längre bort ifrån mitt Älsk, men bara jag får ett jobb så finns det flygplansmöjligheter. Fram tills dess har man den svåra balansen mellan saknad och telefonräkningar att förhålla sig till. Och det är svårt kan jag tala om.
Vi hörs så ofta vi kan via nät och telefon och jag blir alldeles tårögd och mjuk varje gång. Och älskling, om du läser det här så såg jag en bild på dig precis här på datorn från när vi var här och hälsade på en gång! Du har jättelångt hår och jättelångt skägg på den bilden! Jag hade nästan gömt det skägget :) <3

Kvinnodagen!

Jag har haft en jättebra helg. På fredagen hade dom största syskonen syskonträff på kvällen och sedan var min storebror och jag ute på stan en sväng.
Vädret var underbart på lördagen så jag gick på en lång skön solskenspromenad.
På lördag kväll började en kvinnodagsfest, dit jag blev inbjuden av kompisen M(eh). Festdeltagarna var till stor del damer som varit aktiva inom olika kvinnogrupper på 70-talet och det var en helt fantastisk kväll. Man umgås alltför sällan i sällskap som har en annan ålder än man själv. Det var mat och vin och diskussioner om feminism idag och igår och en del om hur andan i samhället förändats sedan 70-talet. Det var underbart. Helt underbart.

Mellandagar II

Det finns inte så mycket att berätta om. Jag pysslar vidare, umgås med mina nära och kära. Sover och äter gott. Känner mig på samma gång i och ur kontakt med livet.
Försöker fixa saker som ska ordnas. Saknar älskar lever lär. Ja, så att sådant, ordlöst.

Mellandagar

Flyttad och uppackad och om en vecka ompackad och flyttad igen. Nu blir det intensiva dagar av fix och släktbesök innan jag samlar mina viktigaste garn och ägodelar i ryggsäcken och flyttar till min nygamla studieort.

Det känns helt sjukt overkligt.